You are a war worth dying for
Jag har sovit jättegott inatt! Det brukar jag inte göra natten efter att jag sovit med William, om man har en 90 kilos klump på två meter i sängen ena natten känns den ganska stor och tom och ensam sedan när man inte har det. Men inatt var det inga problem, jag sov som ett barn i över 12 timmar! Fast jag är fortfarande jätteförkyld och hostig. Men det försöker jag råda bot på med hjälp av hostmedicin och en massa te. Ikväll åker älskling till Katrineholm igen, så jag ska träffa honom lite senare o säga hejdå och så. Jag kommer klara det här! Och nu är det dessutom bara 54 dagar kvar tills han är helt klar med skolan och kommer hem till mig igen för alltid. 54 dagar är inte så lång tid? Visst?
Hej, jag har en nystartad blogg där jag skriver om att växa upp med missbruk i familjen. Jag har mått fruktansvärt dåligt och varit utbränd och haft panikångest på grund av detta.
Nu är jag vuxen och har lyckats bli frisk från allt detta hemska och jag arbetar nu med att hjälpa andra som är i samma situation som jag var i.
På min blogg pratar jag om hur man mår och hur livet blir när man är barn till en missbrukare och svarar på frågor och ge tips om hur man kan må bättre. Jag pratar om hur man kan öka självkänslan och vad man ska göra med all smärta man känner.
Det är inte barnets fel att en vuxen missbrukar, vad de än säger.
Titta in till min blogg, www.nike.blogg.se
Mvh Nike
Av vilken anledning vill du att min dotter ska läsa om det??? :(
Haha Mamma, lilla gumman! Det där skickar hon till alla som loggar in på bloggen för att hennes blogg ska nå ut till så många som möjligt! Det var inget personligt! :P
