Linnea ★

Vanligtvis om folk frågar mig hur det känns så säger jag att jag inte bryr mig, jag spelar helt likgiltig. Och jag spelar det så pass bra att jag går på det själv. Men när William frågar spelar det ingen roll hur bra jag är på att spela, det känns som att han ser rakt igenom mig.. Jag vet att jag någon gång måste ta itu med allt som har hänt, men jag känner att jag inte riktigt vill göra det ännu.. Så jag fortsätter spela likgiltig och lägger skulden på en person som egentligen bara är en bricka i spelet. Det är inte den personens fel egentligen.. Och jag älskar den personen, han är trots allt min bror. Men just nu är det lättare för mig att vara arg på honom. Det gör att jag inte behöver ta tag i alla de andra känslorna ännu. Så om någon frågar ifall det är jobbigt att inte träffa honom eller ifall jag saknar honom kommer jag fortsätta spela likgiltig och låtsas att jag inte bryr mig. Det blir enklast så!