Man saknar sånt som man inte har.
Man kan gå i flera dagar eller veckor och oroa sig för en sak. Man har svårt att sova, man kan helt plötsligt börja gråta, och man överanalyserar allting. 100 kronor och två minuter senare är det över. Då kommer den stora lättnaden. Lättnaden över att man inte har något att oroa sig för. Men ändå känns det inte helt bra. Det är lixom något som saknas. Man känner hur det hugger till någonstans inne i kroppen. Och det är då man inser det. Att man under den här tiden hade vant sig lite, man hade vant sig vid tanken på det man fruktade. Och nu är det borta.. Hur sjuk i huvudet är jag?
Kommentarer
Postat av: jaqueline
du är ju inte sjuk ihuvudet och säger du det så vad är då vissa andra
Trackback
