Linnea ★

Jag har alltid tyckt att det varit ganska roligt att ha tvättstugan. Jag brukar snurra omkring därinne med mp3n i högsta hugg och småsjunga lite till Roxette eller annan flashig musik. Men igår gick inget som det skulle på grund av det (ursäkta) förbannade jävla torkskåpet.
När jag kom ner för att hämta tvätten var torkskåpet trasigt så allting var fortfarande dyngsurt. Och när tiden i tvättstugan är slut så kan man inte komma in i den igen, vilket innebär att jag fick snällt stanna kvar där tills det var torrt. Som tur var så har jag världens snällaste pappa ( trodde jag ) så han gick ner till affären och köpte en glass och kakor till mig sen höll han mig sällskap. Men efter ett tag skulle han gå hem och diska sa han, vilket var okej. Men så tar han med sig kakorna.. Jag slängde mig chockat upp ur stolen och frågade " Vad gör du?!?!" Han tittade bara lite förvånat på mig, så jag sa " Vad ska du göra med kakorna?" "eehm. ta med mig hem?" svarade han.. jag frågade vad han hade fått den tokiga idén ifrån, då sa han " ifall jag lämnar dom här kommer ju du äta upp allihopa" och sen så gick han, MED KAKORNA. Jag tror jag aldrig har varit så chockad i hela mitt liv, fatta att han först går och köper kakor till mig, sen får jag inte ens äta upp dom. Han tyckte tydligen att hela situationen var väldigt rolig, men man skämtar inte om kakor!! Och under en viss period i månaden skämtar man inte med mig över huvud taget!! När jag ungefär en timme senare ringer pappa och ber honom komma och hämta tvätten för ajg inte orkar bära den så tror han att allt är som det ska. Men det var det inte. Och det är det inte. Det kommer det aldrig vara. Det sitter djupt.....